Lördag! Och semester! Vilken utmärkt kombination. Detta skall firas med kräftskiva i kväll. Älskar de där små märkliga djuren. Andra märkliga och härliga saker jag gillar är när texter ur två olika böcker som jag läser parallellt liksom sammansynkar med varandra: 
"Sociobiologer framhåller känslornas överlägsenhet över förnuftet i sådana avgörande ögonblick (att rädda sitt barn), när de diskuterar varför evolutionen har givit känslorna  en så central roll i det mänskliga psyket. Våra känslor. säger de, hjälper oss i situationer och med uppgifter som är för viktiga för att överlämnas enbart åt intellektet - faror, smärtsamma förluster, att ihärdigt sträva mot ett mål trots motgångar, att skapa närhet till en partner, att bilda familj. Varje känsla skapar en viss typ av handlingsberedskap; varje känsla visar vad som tidigare fungerat väl när det gäller att klara av de utmaningar livet ställer oss inför. Under utvecklingens gång har känslornas överlevnadsvärde gjort att de inpräglats i vårt nervsystem som medfödda och automatiska känslomässiga reaktionsmönster." Goleman - Känslans intelligens.
"Utbrottet gjorde henne gott och hon hade gärna blivit ännu mer förbannad. Hennes reaktion var överdriven. Genom att visa hur mån hon var om att skydda sin och Markus sfär, avslöjade hon hur upprörd hon var. Upprörd, fastän hon fortfarande inte kunde definiera hur. Ordböckernas förklaring tar slut där känslorna tar vid. Och det var kanske därför Charles hade slutat att slå upp ord i samma veva som Nathalie kom tillbaka till arbetet. Det fanns inget att säga; de primitiva reaktionerna fick tala för sig själva." Foenkinos - Nathalie - En delikat historia. 
Baddabingbaddaboom! Och så har den ena texten berikat den andra. Vilket i just detta fallet var exakt vad som behövdes då den där Nathalie -En delikat historia är ungefär den sämsta boken jag läst. Näst på tur står Moyes Livet efter dig som jag har fått så många tips om från så många håll att jag gör säkrast i att läsa den för den goda bokatmosfärens skull. Men nu. Städ. Stök och fix inför partajet i kväll. 
Kommentarer/Comments

Lördag! Och semester! Vilken utmärkt kombination. Detta skall firas med kräftskiva i kväll. Älskar de där små märkliga djuren. Andra märkliga och härliga saker jag gillar är när texter ur två olika böcker som jag läser parallellt liksom sammansynkar med varandra: 

"Sociobiologer framhåller känslornas överlägsenhet över förnuftet i sådana avgörande ögonblick (att rädda sitt barn), när de diskuterar varför evolutionen har givit känslorna  en så central roll i det mänskliga psyket. Våra känslor. säger de, hjälper oss i situationer och med uppgifter som är för viktiga för att överlämnas enbart åt intellektet - faror, smärtsamma förluster, att ihärdigt sträva mot ett mål trots motgångar, att skapa närhet till en partner, att bilda familj. Varje känsla skapar en viss typ av handlingsberedskap; varje känsla visar vad som tidigare fungerat väl när det gäller att klara av de utmaningar livet ställer oss inför. Under utvecklingens gång har känslornas överlevnadsvärde gjort att de inpräglats i vårt nervsystem som medfödda och automatiska känslomässiga reaktionsmönster." Goleman - Känslans intelligens.

"Utbrottet gjorde henne gott och hon hade gärna blivit ännu mer förbannad. Hennes reaktion var överdriven. Genom att visa hur mån hon var om att skydda sin och Markus sfär, avslöjade hon hur upprörd hon var. Upprörd, fastän hon fortfarande inte kunde definiera hur. Ordböckernas förklaring tar slut där känslorna tar vid. Och det var kanske därför Charles hade slutat att slå upp ord i samma veva som Nathalie kom tillbaka till arbetet. Det fanns inget att säga; de primitiva reaktionerna fick tala för sig själva." Foenkinos - Nathalie - En delikat historia. 

Baddabingbaddaboom! Och så har den ena texten berikat den andra. Vilket i just detta fallet var exakt vad som behövdes då den där Nathalie -En delikat historia är ungefär den sämsta boken jag läst. Näst på tur står Moyes Livet efter dig som jag har fått så många tips om från så många håll att jag gör säkrast i att läsa den för den goda bokatmosfärens skull. Men nu. Städ. Stök och fix inför partajet i kväll. 

Kommentarer/Comments

Irene vidare och den utlovade översättningen.

Så! Bra sprunget Irene! Här kommer nu översättningen av texten: How to talk to your daughter about her body.

Hur du bör prata med din dotter om hennes kropp.

Hur du bör prata med din dotter om hennes kropp, steg ett: Prata inte med din dotter om hennes kropp, förutom för att lära henne hur den fungerar. 

Undvik att uppmärksamma henne på om hon har gått ner i vikt. Undvik att uppmärksamma henne på om hon har gått upp i vikt.

Tycker du att din dotters kropp ser fantastisk ut, säg inte det. Här är några saker du kan säga istället:

"Du ser ut att må bra!", är en bra kommentar.

Eller kanske, “Du ser stark ut.”

"Jag kan se hur lycklig du är - du strålar."

Eller ännu bättre. Ge henne komplimanger för något som inte har med hennes kropp att göra.

Kommentera inte heller andra kvinnors kroppar. Elaka eller snälla kommentarer, inga skall uttalas

Lär henne att vara snäll mot andra människor, men också att vara snäll mot sig själv. 

Och prata aldrig någonsin om hur mycket du hatar din kropp inför din dotter, eller om din nya diet. Att ens gå på diet i din dotters närvaro är dumt. Köp hälsosam mat. Laga hälsosamma måltider, men säg inte: “Jag äter inte kolhydrater just nu.”  Din dotter skall aldrig tänka att kolhydrater är onda, för skam över vad du stoppar i dig leder bara till skam över sig själv.

Uppmuntra din dotter att springa för att det får henne att känna mindre stress. Uppmuntra din dotter att klättra i berg för att det inte finns något bättre ställe att undersöka ditt spirituella jag än på toppen av universum. Uppmuntra din dotter att surfa för att det skrämmer henne och det kan vara en bra sak ibland. 

Hjälp din dotter att älska fotboll, rodd eller hockey för att sport gör henne till en bättre ledare och en mer självsäker kvinna. Förklara att hur gammal du än blir, så kommer du alltid behöva bra lagarbete.Tvinga henne inte att utöva en sport om hon inte absolut älskar den.

Bevisa för din dotter att kvinnor inte behöver män för att flytta möbler. 

Lär din dotter att tillaga grönkål.

Lär din dotter att baka chokladkaka med massor av smör.

Dela vidare din mammas bästa pepparkaksrecept.

Dela vidare din kärlek till att vara utomhus. 

Kanske har både du och din dotter tjocka lår eller bred bröstkorg. Det är lätt att hata dessa icke trådsmala kroppsdelar. Men sluta med det. Säg till din dotter att hon kan springa ett maraton med hennes ben, och att hennes bröstkorg inte är något annat än just en korg att bära starka lungor i. Hon kan skrika och sjunga och lyfta världen, om hon vill. 

Påminn din dotter att det allra bästa hon kan göra med hennes kropp är att använda den till att mobilisera sin vackra själ. 

Bra skrivet Sarah Koppelkam!

När vi ändå är inne på kroppen. Fann denna fantastiska text på Facebook idag och tycker att den är värd att dela. För visst är det viktigt hur vi själv ser på kroppen, men än viktigare är det kanske ändå hur vi lär våra barn att se på den. Läs och lär! (och för er som inte läser engelsk text och inte vet hur man använder google translate, så kommer strax en översatt version. Skall bara kolla in Irene Ekelund på tvn här nu! Spännande!) 

Hur går det med träningen då? Undrar ni kanske inte, men jag vill tänka att ni gör det så blir jag lite peppad av bara farten. Det går lite sådär. Förra veckan tror jag inte det blev något träna av alls. Var helt ur träningsläge, så jag pausade. Kan väl kanske inte påstå att jag tagit träningen till någon vidare värst nivå denna vecka heller, men har i alla fall antagit veckans utmaning hos Ida och lite träningsvärk i magen har jag lyckats jobba upp.  

Ida skrev förresten för ett par dagar sedan ett bra inlägg om synen på kroppen som ett redskap som vi skall vara rädda om. Och jag håller med henne fullt ut i den tanken. Regina Spector var inne lite på samma sak när hon för flera år sedan sjöng “I got a perfect body, cause my eyelashes catch my sweat”. Hmm fast nu när jag kollar upp sångtexten ser jag ju att den meningen var en fortsättning på meningen: "I got a perfect body, but sometimes I forget." så kanske var hon mer ironisk. Typiskt mig att missa en sådan grej. Ironi har jag liksom aldrig förstått mig på. Eller ironisk var hon nog kanske inte heller, det var nog bara ett sätt att tydliggöra att synen på den perfekta kroppen inte är vad den borde vara. Att en funktionell och frisk kropp liksom inte räcker långt när det kommer till perfektion. Men i vilket fall, tycker jag att meningen "I got a perfect body, cause my eyelashes catch my sweat", gör sig ypperligt bra bara den. För det är ju så vi borde se på vår kropp. Funktionellt. Alltså fatta vilket jobb den gör! Våran kropp. Och så går vi och maler på om hur fel skapt den är. Det är ju så dumt att det inte är klokt.

Nu är jag ändå ganska bra på att vara snäll mot min kropp och försöker ge den vad jag tror den behöver och vill ha, men man kall alltid ge den lite till. Lyssna till den lite bättre. Lära sig lite mer om och av den. Och så *klyschig trumvirvel* älska sin kropp mer i massor! Med det skrivet skall jag nu lägga huvudet mot kudden och låta den vila i åtta timmar. För det vet jag att den vill och behöver. 

Vaknar och möts av nyheten av denna begåvade mans bortgång. Och tanken på att ni nu möts, skojar och skrattar tillsammans slår mig snabbare än sorgen. Dödens sorg är stor. De fina minnenas kraft. Större. Det är idag sju år sedan du lämnade oss och ändå är det som att ditt skratt fortfarande klingar tydligt mitt bland oss. Och just idag samklingar det med Robin Williams. Och mitt i det sorgliga finns något vackert. ♥
VIF
 
Kommentarer/comments

Vaknar och möts av nyheten av denna begåvade mans bortgång. Och tanken på att ni nu möts, skojar och skrattar tillsammans slår mig snabbare än sorgen. Dödens sorg är stor. De fina minnenas kraft. Större. Det är idag sju år sedan du lämnade oss och ändå är det som att ditt skratt fortfarande klingar tydligt mitt bland oss. Och just idag samklingar det med Robin Williams. Och mitt i det sorgliga finns något vackert. 

VIF

 

Kommentarer/comments

Många gånger önskar jag att jag hade haft en normalt fungerande mage som hade varit ok med precis allt jag vill stoppa i mig. Nu är ju så inte fallet. Tvärtom. Min mage är ju extremt kinkig i maten även om smaken godkänner, vilken den allt som oftast gör. Och det är så svårt. När en liksom inte riktigt vet vad det är den reagerar på. Och något fel på den, nä det går tydligen inte att finna. Ibs-diagnos och ett paket antidepressvia fick jag med mig hem sist jag gjorde ett försök hos läkaren (de är snabba på pillerna i den där branschen). Läste på förpackningen gjorde jag dock och lät pillerna ligga kvar där de låg. Eftersom läkarens tidigare råd fick mig att sättas på dropp så var ju förtroendet för hans kunskap inom området redan lite svajigt så att säga. Och några antidepressiva hade jag ingen lust att sätta i mig för en läkares förkärlek till experiments skull. Nä, då experimenterar jag hellre själv.

Så nu till något mer positivt. Den här dieten jag hittat. Fodmap. Än så länge fungerar den hur fint som helst. Min mage har aldrig mått bättre. Dock är det ju lite trixigt när jag inte ännu har helt koll på vad jag bör låta bli och äta och vad jag instället kan ersätta det med. Men hejsan vad glad jag är att jag lever i framtiden. Så mycket lättare nu ju. Behöver ju bara plocka fram mobilen och googla mig fram till svaren. Och eftersom jag redan äter gluten- och mjölkfritt så underlättar det ju mycket då jag redan har koll på den biten. I dagsläget är det lök-och vitlöksersättning som jag är på jakt efter. Hittade den indiska kryddan Hing som tydligen skall lukta fruktansvärt, men påminna om lök och vitlök i smaken. Någon av er som har erfarenhet av den? 

Ytterligare positiva saker med denna diet är att produkter som jag tidigare undvikit i tron om att magen inte godkänner dem nu visar sig fungera utmärkt. Som banan till exempel. Och paprika har jag ju alltid skyllt allt ont på, men har nu provat och nä. Inget ont i den grönsaken. Skall även prova en del laktosfria produkter som enligt denna diet skall vara ok. Håller tummarna. Och även om jag måste undvika mycket gott så finns det fortfarande väldigt mycket gott kvar att njuta av vilket bilderna ovan bevisar. Fiskburgare med glutenfritt bröd och sås gjort på havrebaserad crème fraîche, majonäs och riven pepparrot och så en mycket god kycklingsallad som kockarna på Calexicos så snällt fixade iordning till mig (konsten att äta ute är ju liksom extremt svår när en nästan inte kan äta något alls på menyn). 

Skall nu dricka kaffe (max 25 cl/dag) och botanisera vidare i denna nyfunna lilla diamant till diet. 

Kommentarer/comments

Hejsan hoppsan och så var det fredag! Den här supermärkliga och tonårsaktiga (hej hej nya p-piller…) veckan börjar så gå mot sitt slut. Men. Bästa till sist. Den som spar hen har. Gottit att gnaga på. Ja, ni vet. Refrängen. Oftast det mest svängiga partiet. Har bläddrat klippt och klistrat i tidning i dag och blivit superinspirerad till allt möjligt (har dock inte klippt av mig den där tofsen i handen trots att inspirationen till detta var megalistiskt och saxen. Farligt nära.). Skall dock strax bege mig ut och fixa lite annat utifrån denna inspiration. Men först. Skall jag fuldansa till denna.

Kommentarer/comments

Det här med att glo på folk. Så inspirerande. Kan lätt fördriva några timmar på typ lookbook eller facehunter. Låtsas att jag har semester och lyxsurfar lite medan M:et sover. Och blir så sjukt sugen på att shoppa. Men låter bli. Bufferten måste växa till sig först. Skall istället sortera garderoben. Har en tur hittar en något gammalt glömts bort. Typ nytt då ju. 

Bananpannkaka. Så bra på alla sätt och vis. Nyttigt. Gott. Lätt. Och (trumvirvel) jag kan äta det utan att få ont i magen. Hurra och tumme upp och segerdans osv.  Blir ni nu sugna så mosa en banan, kläck två ägg, blanda ihop och salta lite. Stek i förslagsvis cocosfett och så toppa med frukt och nötter. Som sagt. Segerdans.

Bananpannkaka. Så bra på alla sätt och vis. Nyttigt. Gott. Lätt. Och (trumvirvel) jag kan äta det utan att få ont i magen. Hurra och tumme upp och segerdans osv. Blir ni nu sugna så mosa en banan, kläck två ägg, blanda ihop och salta lite. Stek i förslagsvis cocosfett och så toppa med frukt och nötter. Som sagt. Segerdans.

Tanken hela dagen idag: Tror detta är dagen jag knyter på mig löparskorna igen. Så kom kvällen och tveksamheten. Och undanflykterna. Nä, för sent nu. Trött nu. Hungrig nu. Osv osv. Men så bara POFF bestämde  jag mig. Idag ÄR dagen då löparskorna åker på. Och vips. Mina fötter var iklädda löparskor. Och ut genom dörren sprang jag och sedan stannade jag inte förrän jag sprungit en lagom halvtimmesrunda. Mer än så behöver jag inte just nu. Och det gick betydligt bättre än jag trodde det skulle gå. Fast det tycker jag i och för sig alltid att det gör den där första gången efter längre uppehåll. Och sedan blir det värre tills det vänder igen och då blir det bara bättre och bättre. Ser fram emot det. En sak som gör löpningen betydligt bättre är Alex och Sigges podcast i lurarna. Alltså. Sjukt roliga är de och när Alex skrattar så att det låter som att han typ inte får luft, då kan jag inte låta bli att skratta heller, fastän jag redan har lite smått svårt med luften på grund av allt flåsande. Löpning. Kul grej liksom.
Kommentarer/comments

Tanken hela dagen idag: Tror detta är dagen jag knyter på mig löparskorna igen. Så kom kvällen och tveksamheten. Och undanflykterna. Nä, för sent nu. Trött nu. Hungrig nu. Osv osv. Men så bara POFF bestämde  jag mig. Idag ÄR dagen då löparskorna åker på. Och vips. Mina fötter var iklädda löparskor. Och ut genom dörren sprang jag och sedan stannade jag inte förrän jag sprungit en lagom halvtimmesrunda. Mer än så behöver jag inte just nu. Och det gick betydligt bättre än jag trodde det skulle gå. Fast det tycker jag i och för sig alltid att det gör den där första gången efter längre uppehåll. Och sedan blir det värre tills det vänder igen och då blir det bara bättre och bättre. Ser fram emot det. En sak som gör löpningen betydligt bättre är Alex och Sigges podcast i lurarna. Alltså. Sjukt roliga är de och när Alex skrattar så att det låter som att han typ inte får luft, då kan jag inte låta bli att skratta heller, fastän jag redan har lite smått svårt med luften på grund av allt flåsande. Löpning. Kul grej liksom.

Kommentarer/comments

Alltså så här. Avslappning. Meditation. Flow och så vidare. Så svårt att hitta dit nuförtin. När jag väl är där. M:et sover. Radiopratarna i högtalaren. Pennan i handen och klottret på pappret. Så skönt. Men så. Plötsligt vaknar man och fyar sig själv för att en inte har tagit tag i något vettigt. Påminner sig om att livet är kort. Att det finns hundra andra saker en borde göra. Andra knutar att knyta. Knyta upp. Fy på mig som sitter här och mediterar bort tiden med en massa klotter på papper. Men så påminner jag mig om telefonklottrets varande och nuförtiden ickevarande. Vi pratar ju som inte i telefonen längre. Slänger oss mest med sms. Ingen plats för klotter då. Och visst saknar vi det? Behöver det? Det där fria skapandet helt utan mening eller mål. Googlar “telefonklotter” och jo. Det lever kvar. Fastän telefonin är lite mer av nostalgi. Hittar en artikel från 2008 som förkunnar att Telia bjuder in till SM i telefonklotter. Tycker det är en liten fin tidsskildring som påvisar telefonoperatörernas försök till räddning av hemtelefonens varande. Nu i efterhand kan en väl säga att det gick sådär. Känner nästa ingen med hemtelefon längre. Och än mindre någon som pratar i den en längre stund (borträknat min syster då. Hon pratar på som vore det 1987). I vilket fall. Är det väl egentligen en bra grej. Att ge plats för återhämtning i kombination med fri kreativitet. Lite som att träna sig svettig i kombination med att  äta sig frisk. Med detta skrivet applåderar jag mig (fyr)dubbelt upp för idag! Inte helt illa med tanke på att jag fyade mig nyss. Tänk vad mycket snabba vändningar det sker här i livet va!?
Kommentarer/comments

Alltså så här. Avslappning. Meditation. Flow och så vidare. Så svårt att hitta dit nuförtin. När jag väl är där. M:et sover. Radiopratarna i högtalaren. Pennan i handen och klottret på pappret. Så skönt. Men så. Plötsligt vaknar man och fyar sig själv för att en inte har tagit tag i något vettigt. Påminner sig om att livet är kort. Att det finns hundra andra saker en borde göra. Andra knutar att knyta. Knyta upp. Fy på mig som sitter här och mediterar bort tiden med en massa klotter på papper. Men så påminner jag mig om telefonklottrets varande och nuförtiden ickevarande. Vi pratar ju som inte i telefonen längre. Slänger oss mest med sms. Ingen plats för klotter då. Och visst saknar vi det? Behöver det? Det där fria skapandet helt utan mening eller mål. Googlar “telefonklotter” och jo. Det lever kvar. Fastän telefonin är lite mer av nostalgi. Hittar en artikel från 2008 som förkunnar att Telia bjuder in till SM i telefonklotter. Tycker det är en liten fin tidsskildring som påvisar telefonoperatörernas försök till räddning av hemtelefonens varande. Nu i efterhand kan en väl säga att det gick sådär. Känner nästa ingen med hemtelefon längre. Och än mindre någon som pratar i den en längre stund (borträknat min syster då. Hon pratar på som vore det 1987). I vilket fall. Är det väl egentligen en bra grej. Att ge plats för återhämtning i kombination med fri kreativitet. Lite som att träna sig svettig i kombination med att  äta sig frisk. Med detta skrivet applåderar jag mig (fyr)dubbelt upp för idag! Inte helt illa med tanke på att jag fyade mig nyss. Tänk vad mycket snabba vändningar det sker här i livet va!?

Kommentarer/comments

Här sitter jag i hettan och längtar efter svalka. Så pass mycket att jag drömmer mig bort i diverse klädkollektioner som kommer till hösten. Så mycket snyggt! Här ovan några exempel från 1436. (Hejsan lilla polokrage dig gillar vi ju). Men vad klär man på sig i den här hettan som nu råder? Och alltså jag blir så sjukt fascinerad av människor som liksom glider runt i typ kavaj och grejer och verkar helt oberörda av värmen. Hur blir man sådan??? Vill också vara sval och oberörd och kunna glida runt ute i 30 graders värme utan att ens bli liiite varm. Undrar om de fryser extremt mycket på vintern? De där svala och oberörda.

Kommentarer/comments 

Alltså ursäkta grimasen, men jag är helt slut och superflåsig efter att ha kört  veckans utmaning hos Ida Warg. Blev tvungen att flytta om upplägget för att överhuvudtaget klara av det. De första 20 jumpsen gav mig så mycket mjölksyra att jag nästan inte tog  mig vidare efter det, så jag blev tvungen att ta de resterande jumpsen sist. Så. Därav superflåset på bilden. Jisses vad jag skall jobba hårt på konditionen inom kort. Hörde ni förresten på nyheterna att fem (!!!) minuter löpning per dag minskar risken rejält att drabbas av livshotande hjärt- och kärlsjukdomar. Fem ynka minuter. Alltså kliva av bussen tidigare och spring sista vägen hem från jobb/utbildning/ellervadmannusysselsättersigmed. Eller parkera bilen en bit bort och springa sista fem minuterna. Eller se till att ta det som ett uppvärmningspass innan man kliver in i gymmet. Eller göra det bara för att man kan. Så. Pass. Lätt. Egentligen. Betydligt lättare än att gå och lägga sig klockan 22.00 tror jag. Misslyckas ju totalt med den idén. Har dock inte gett upp ännu. Allt går!

Kommentar/comments

Alltså ursäkta grimasen, men jag är helt slut och superflåsig efter att ha kört  veckans utmaning hos Ida Warg. Blev tvungen att flytta om upplägget för att överhuvudtaget klara av det. De första 20 jumpsen gav mig så mycket mjölksyra att jag nästan inte tog  mig vidare efter det, så jag blev tvungen att ta de resterande jumpsen sist. Så. Därav superflåset på bilden. Jisses vad jag skall jobba hårt på konditionen inom kort. Hörde ni förresten på nyheterna att fem (!!!) minuter löpning per dag minskar risken rejält att drabbas av livshotande hjärt- och kärlsjukdomar. Fem ynka minuter. Alltså kliva av bussen tidigare och spring sista vägen hem från jobb/utbildning/ellervadmannusysselsättersigmed. Eller parkera bilen en bit bort och springa sista fem minuterna. Eller se till att ta det som ett uppvärmningspass innan man kliver in i gymmet. Eller göra det bara för att man kan. Så. Pass. Lätt. Egentligen. Betydligt lättare än att gå och lägga sig klockan 22.00 tror jag. Misslyckas ju totalt med den idén. Har dock inte gett upp ännu. Allt går!

Kommentar/comments