Knut-Lisa

Aug 16

Lördag! Och semester! Vilken utmärkt kombination. Detta skall firas med kräftskiva i kväll. Älskar de där små märkliga djuren. Andra märkliga och härliga saker jag gillar är när texter ur två olika böcker som jag läser parallellt liksom sammansynkar med varandra: 
"Sociobiologer framhåller känslornas överlägsenhet över förnuftet i sådana avgörande ögonblick (att rädda sitt barn), när de diskuterar varför evolutionen har givit känslorna  en så central roll i det mänskliga psyket. Våra känslor. säger de, hjälper oss i situationer och med uppgifter som är för viktiga för att överlämnas enbart åt intellektet - faror, smärtsamma förluster, att ihärdigt sträva mot ett mål trots motgångar, att skapa närhet till en partner, att bilda familj. Varje känsla skapar en viss typ av handlingsberedskap; varje känsla visar vad som tidigare fungerat väl när det gäller att klara av de utmaningar livet ställer oss inför. Under utvecklingens gång har känslornas överlevnadsvärde gjort att de inpräglats i vårt nervsystem som medfödda och automatiska känslomässiga reaktionsmönster." Goleman - Känslans intelligens.
"Utbrottet gjorde henne gott och hon hade gärna blivit ännu mer förbannad. Hennes reaktion var överdriven. Genom att visa hur mån hon var om att skydda sin och Markus sfär, avslöjade hon hur upprörd hon var. Upprörd, fastän hon fortfarande inte kunde definiera hur. Ordböckernas förklaring tar slut där känslorna tar vid. Och det var kanske därför Charles hade slutat att slå upp ord i samma veva som Nathalie kom tillbaka till arbetet. Det fanns inget att säga; de primitiva reaktionerna fick tala för sig själva." Foenkinos - Nathalie - En delikat historia. 
Baddabingbaddaboom! Och så har den ena texten berikat den andra. Vilket i just detta fallet var exakt vad som behövdes då den där Nathalie -En delikat historia är ungefär den sämsta boken jag läst. Näst på tur står Moyes Livet efter dig som jag har fått så många tips om från så många håll att jag gör säkrast i att läsa den för den goda bokatmosfärens skull. Men nu. Städ. Stök och fix inför partajet i kväll. 
Kommentarer/Comments

Lördag! Och semester! Vilken utmärkt kombination. Detta skall firas med kräftskiva i kväll. Älskar de där små märkliga djuren. Andra märkliga och härliga saker jag gillar är när texter ur två olika böcker som jag läser parallellt liksom sammansynkar med varandra: 

"Sociobiologer framhåller känslornas överlägsenhet över förnuftet i sådana avgörande ögonblick (att rädda sitt barn), när de diskuterar varför evolutionen har givit känslorna  en så central roll i det mänskliga psyket. Våra känslor. säger de, hjälper oss i situationer och med uppgifter som är för viktiga för att överlämnas enbart åt intellektet - faror, smärtsamma förluster, att ihärdigt sträva mot ett mål trots motgångar, att skapa närhet till en partner, att bilda familj. Varje känsla skapar en viss typ av handlingsberedskap; varje känsla visar vad som tidigare fungerat väl när det gäller att klara av de utmaningar livet ställer oss inför. Under utvecklingens gång har känslornas överlevnadsvärde gjort att de inpräglats i vårt nervsystem som medfödda och automatiska känslomässiga reaktionsmönster." Goleman - Känslans intelligens.

"Utbrottet gjorde henne gott och hon hade gärna blivit ännu mer förbannad. Hennes reaktion var överdriven. Genom att visa hur mån hon var om att skydda sin och Markus sfär, avslöjade hon hur upprörd hon var. Upprörd, fastän hon fortfarande inte kunde definiera hur. Ordböckernas förklaring tar slut där känslorna tar vid. Och det var kanske därför Charles hade slutat att slå upp ord i samma veva som Nathalie kom tillbaka till arbetet. Det fanns inget att säga; de primitiva reaktionerna fick tala för sig själva." Foenkinos - Nathalie - En delikat historia. 

Baddabingbaddaboom! Och så har den ena texten berikat den andra. Vilket i just detta fallet var exakt vad som behövdes då den där Nathalie -En delikat historia är ungefär den sämsta boken jag läst. Näst på tur står Moyes Livet efter dig som jag har fått så många tips om från så många håll att jag gör säkrast i att läsa den för den goda bokatmosfärens skull. Men nu. Städ. Stök och fix inför partajet i kväll. 

Kommentarer/Comments

Aug 14

Irene vidare och den utlovade översättningen.

Så! Bra sprunget Irene! Här kommer nu översättningen av texten: How to talk to your daughter about her body.

Hur du bör prata med din dotter om hennes kropp.

Hur du bör prata med din dotter om hennes kropp, steg ett: Prata inte med din dotter om hennes kropp, förutom för att lära henne hur den fungerar. 

Undvik att uppmärksamma henne på om hon har gått ner i vikt. Undvik att uppmärksamma henne på om hon har gått upp i vikt.

Tycker du att din dotters kropp ser fantastisk ut, säg inte det. Här är några saker du kan säga istället:

"Du ser ut att må bra!", är en bra kommentar.

Eller kanske, “Du ser stark ut.”

"Jag kan se hur lycklig du är - du strålar."

Eller ännu bättre. Ge henne komplimanger för något som inte har med hennes kropp att göra.

Kommentera inte heller andra kvinnors kroppar. Elaka eller snälla kommentarer, inga skall uttalas

Lär henne att vara snäll mot andra människor, men också att vara snäll mot sig själv. 

Och prata aldrig någonsin om hur mycket du hatar din kropp inför din dotter, eller om din nya diet. Att ens gå på diet i din dotters närvaro är dumt. Köp hälsosam mat. Laga hälsosamma måltider, men säg inte: “Jag äter inte kolhydrater just nu.”  Din dotter skall aldrig tänka att kolhydrater är onda, för skam över vad du stoppar i dig leder bara till skam över sig själv.

Uppmuntra din dotter att springa för att det får henne att känna mindre stress. Uppmuntra din dotter att klättra i berg för att det inte finns något bättre ställe att undersöka ditt spirituella jag än på toppen av universum. Uppmuntra din dotter att surfa för att det skrämmer henne och det kan vara en bra sak ibland. 

Hjälp din dotter att älska fotboll, rodd eller hockey för att sport gör henne till en bättre ledare och en mer självsäker kvinna. Förklara att hur gammal du än blir, så kommer du alltid behöva bra lagarbete.Tvinga henne inte att utöva en sport om hon inte absolut älskar den.

Bevisa för din dotter att kvinnor inte behöver män för att flytta möbler. 

Lär din dotter att tillaga grönkål.

Lär din dotter att baka chokladkaka med massor av smör.

Dela vidare din mammas bästa pepparkaksrecept.

Dela vidare din kärlek till att vara utomhus. 

Kanske har både du och din dotter tjocka lår eller bred bröstkorg. Det är lätt att hata dessa icke trådsmala kroppsdelar. Men sluta med det. Säg till din dotter att hon kan springa ett maraton med hennes ben, och att hennes bröstkorg inte är något annat än just en korg att bära starka lungor i. Hon kan skrika och sjunga och lyfta världen, om hon vill. 

Påminn din dotter att det allra bästa hon kan göra med hennes kropp är att använda den till att mobilisera sin vackra själ. 

Bra skrivet Sarah Koppelkam!

How to talk to your daughter about her body -

När vi ändå är inne på kroppen. Fann denna fantastiska text på Facebook idag och tycker att den är värd att dela. För visst är det viktigt hur vi själv ser på kroppen, men än viktigare är det kanske ändå hur vi lär våra barn att se på den. Läs och lär! (och för er som inte läser engelsk text och inte vet hur man använder google translate, så kommer strax en översatt version. Skall bara kolla in Irene Ekelund på tvn här nu! Spännande!) 

[video]

Aug 12

[video]

Vaknar och möts av nyheten av denna begåvade mans bortgång. Och tanken på att ni nu möts, skojar och skrattar tillsammans slår mig snabbare än sorgen. Dödens sorg är stor. De fina minnenas kraft. Större. Det är idag sju år sedan du lämnade oss och ändå är det som att ditt skratt fortfarande klingar tydligt mitt bland oss. Och just idag samklingar det med Robin Williams. Och mitt i det sorgliga finns något vackert. ♥
VIF
 
Kommentarer/comments

Vaknar och möts av nyheten av denna begåvade mans bortgång. Och tanken på att ni nu möts, skojar och skrattar tillsammans slår mig snabbare än sorgen. Dödens sorg är stor. De fina minnenas kraft. Större. Det är idag sju år sedan du lämnade oss och ändå är det som att ditt skratt fortfarande klingar tydligt mitt bland oss. Och just idag samklingar det med Robin Williams. Och mitt i det sorgliga finns något vackert. 

VIF

 

Kommentarer/comments

(Source: powwowgandalf)

Aug 11

[video]

Aug 08

[video]

Aug 06

[video]

Aug 02

Bananpannkaka. Så bra på alla sätt och vis. Nyttigt. Gott. Lätt. Och (trumvirvel) jag kan äta det utan att få ont i magen. Hurra och tumme upp och segerdans osv.  Blir ni nu sugna så mosa en banan, kläck två ägg, blanda ihop och salta lite. Stek i förslagsvis cocosfett och så toppa med frukt och nötter. Som sagt. Segerdans.

Bananpannkaka. Så bra på alla sätt och vis. Nyttigt. Gott. Lätt. Och (trumvirvel) jag kan äta det utan att få ont i magen. Hurra och tumme upp och segerdans osv. Blir ni nu sugna så mosa en banan, kläck två ägg, blanda ihop och salta lite. Stek i förslagsvis cocosfett och så toppa med frukt och nötter. Som sagt. Segerdans.

Jul 31

Tanken hela dagen idag: Tror detta är dagen jag knyter på mig löparskorna igen. Så kom kvällen och tveksamheten. Och undanflykterna. Nä, för sent nu. Trött nu. Hungrig nu. Osv osv. Men så bara POFF bestämde  jag mig. Idag ÄR dagen då löparskorna åker på. Och vips. Mina fötter var iklädda löparskor. Och ut genom dörren sprang jag och sedan stannade jag inte förrän jag sprungit en lagom halvtimmesrunda. Mer än så behöver jag inte just nu. Och det gick betydligt bättre än jag trodde det skulle gå. Fast det tycker jag i och för sig alltid att det gör den där första gången efter längre uppehåll. Och sedan blir det värre tills det vänder igen och då blir det bara bättre och bättre. Ser fram emot det. En sak som gör löpningen betydligt bättre är Alex och Sigges podcast i lurarna. Alltså. Sjukt roliga är de och när Alex skrattar så att det låter som att han typ inte får luft, då kan jag inte låta bli att skratta heller, fastän jag redan har lite smått svårt med luften på grund av allt flåsande. Löpning. Kul grej liksom.
Kommentarer/comments

Tanken hela dagen idag: Tror detta är dagen jag knyter på mig löparskorna igen. Så kom kvällen och tveksamheten. Och undanflykterna. Nä, för sent nu. Trött nu. Hungrig nu. Osv osv. Men så bara POFF bestämde  jag mig. Idag ÄR dagen då löparskorna åker på. Och vips. Mina fötter var iklädda löparskor. Och ut genom dörren sprang jag och sedan stannade jag inte förrän jag sprungit en lagom halvtimmesrunda. Mer än så behöver jag inte just nu. Och det gick betydligt bättre än jag trodde det skulle gå. Fast det tycker jag i och för sig alltid att det gör den där första gången efter längre uppehåll. Och sedan blir det värre tills det vänder igen och då blir det bara bättre och bättre. Ser fram emot det. En sak som gör löpningen betydligt bättre är Alex och Sigges podcast i lurarna. Alltså. Sjukt roliga är de och när Alex skrattar så att det låter som att han typ inte får luft, då kan jag inte låta bli att skratta heller, fastän jag redan har lite smått svårt med luften på grund av allt flåsande. Löpning. Kul grej liksom.

Kommentarer/comments

Heja fysisk träning!

Jul 30

Alltså så här. Avslappning. Meditation. Flow och så vidare. Så svårt att hitta dit nuförtin. När jag väl är där. M:et sover. Radiopratarna i högtalaren. Pennan i handen och klottret på pappret. Så skönt. Men så. Plötsligt vaknar man och fyar sig själv för att en inte har tagit tag i något vettigt. Påminner sig om att livet är kort. Att det finns hundra andra saker en borde göra. Andra knutar att knyta. Knyta upp. Fy på mig som sitter här och mediterar bort tiden med en massa klotter på papper. Men så påminner jag mig om telefonklottrets varande och nuförtiden ickevarande. Vi pratar ju som inte i telefonen längre. Slänger oss mest med sms. Ingen plats för klotter då. Och visst saknar vi det? Behöver det? Det där fria skapandet helt utan mening eller mål. Googlar “telefonklotter” och jo. Det lever kvar. Fastän telefonin är lite mer av nostalgi. Hittar en artikel från 2008 som förkunnar att Telia bjuder in till SM i telefonklotter. Tycker det är en liten fin tidsskildring som påvisar telefonoperatörernas försök till räddning av hemtelefonens varande. Nu i efterhand kan en väl säga att det gick sådär. Känner nästa ingen med hemtelefon längre. Och än mindre någon som pratar i den en längre stund (borträknat min syster då. Hon pratar på som vore det 1987). I vilket fall. Är det väl egentligen en bra grej. Att ge plats för återhämtning i kombination med fri kreativitet. Lite som att träna sig svettig i kombination med att  äta sig frisk. Med detta skrivet applåderar jag mig (fyr)dubbelt upp för idag! Inte helt illa med tanke på att jag fyade mig nyss. Tänk vad mycket snabba vändningar det sker här i livet va!?
Kommentarer/comments

Alltså så här. Avslappning. Meditation. Flow och så vidare. Så svårt att hitta dit nuförtin. När jag väl är där. M:et sover. Radiopratarna i högtalaren. Pennan i handen och klottret på pappret. Så skönt. Men så. Plötsligt vaknar man och fyar sig själv för att en inte har tagit tag i något vettigt. Påminner sig om att livet är kort. Att det finns hundra andra saker en borde göra. Andra knutar att knyta. Knyta upp. Fy på mig som sitter här och mediterar bort tiden med en massa klotter på papper. Men så påminner jag mig om telefonklottrets varande och nuförtiden ickevarande. Vi pratar ju som inte i telefonen längre. Slänger oss mest med sms. Ingen plats för klotter då. Och visst saknar vi det? Behöver det? Det där fria skapandet helt utan mening eller mål. Googlar “telefonklotter” och jo. Det lever kvar. Fastän telefonin är lite mer av nostalgi. Hittar en artikel från 2008 som förkunnar att Telia bjuder in till SM i telefonklotter. Tycker det är en liten fin tidsskildring som påvisar telefonoperatörernas försök till räddning av hemtelefonens varande. Nu i efterhand kan en väl säga att det gick sådär. Känner nästa ingen med hemtelefon längre. Och än mindre någon som pratar i den en längre stund (borträknat min syster då. Hon pratar på som vore det 1987). I vilket fall. Är det väl egentligen en bra grej. Att ge plats för återhämtning i kombination med fri kreativitet. Lite som att träna sig svettig i kombination med att  äta sig frisk. Med detta skrivet applåderar jag mig (fyr)dubbelt upp för idag! Inte helt illa med tanke på att jag fyade mig nyss. Tänk vad mycket snabba vändningar det sker här i livet va!?

Kommentarer/comments

[video]

Jul 29

Alltså ursäkta grimasen, men jag är helt slut och superflåsig efter att ha kört  veckans utmaning hos Ida Warg. Blev tvungen att flytta om upplägget för att överhuvudtaget klara av det. De första 20 jumpsen gav mig så mycket mjölksyra att jag nästan inte tog  mig vidare efter det, så jag blev tvungen att ta de resterande jumpsen sist. Så. Därav superflåset på bilden. Jisses vad jag skall jobba hårt på konditionen inom kort. Hörde ni förresten på nyheterna att fem (!!!) minuter löpning per dag minskar risken rejält att drabbas av livshotande hjärt- och kärlsjukdomar. Fem ynka minuter. Alltså kliva av bussen tidigare och spring sista vägen hem från jobb/utbildning/ellervadmannusysselsättersigmed. Eller parkera bilen en bit bort och springa sista fem minuterna. Eller se till att ta det som ett uppvärmningspass innan man kliver in i gymmet. Eller göra det bara för att man kan. Så. Pass. Lätt. Egentligen. Betydligt lättare än att gå och lägga sig klockan 22.00 tror jag. Misslyckas ju totalt med den idén. Har dock inte gett upp ännu. Allt går!

Kommentar/comments

Alltså ursäkta grimasen, men jag är helt slut och superflåsig efter att ha kört  veckans utmaning hos Ida Warg. Blev tvungen att flytta om upplägget för att överhuvudtaget klara av det. De första 20 jumpsen gav mig så mycket mjölksyra att jag nästan inte tog  mig vidare efter det, så jag blev tvungen att ta de resterande jumpsen sist. Så. Därav superflåset på bilden. Jisses vad jag skall jobba hårt på konditionen inom kort. Hörde ni förresten på nyheterna att fem (!!!) minuter löpning per dag minskar risken rejält att drabbas av livshotande hjärt- och kärlsjukdomar. Fem ynka minuter. Alltså kliva av bussen tidigare och spring sista vägen hem från jobb/utbildning/ellervadmannusysselsättersigmed. Eller parkera bilen en bit bort och springa sista fem minuterna. Eller se till att ta det som ett uppvärmningspass innan man kliver in i gymmet. Eller göra det bara för att man kan. Så. Pass. Lätt. Egentligen. Betydligt lättare än att gå och lägga sig klockan 22.00 tror jag. Misslyckas ju totalt med den idén. Har dock inte gett upp ännu. Allt går!

Kommentar/comments